tredje gången gillt!

ska fixa i ordning lillstumpan nu. Ett besök på sjukhuset väntar henne nu.. igen. vi har ju bara varit där en gång i veckan i snart tre veckor. Hon har ju tydligen nå fel på häften men endå inte, dom vet ju för fan varken ut eller in på sundvallssjukhus. men ska fixa lite nu och sen åka, klockan ett har hon tid!

på vägarna ska vi vandra tillsammans hand i hand.

 

Lilla Thea till världen.

om förlossningen:
 
jag åkte in på onsdagen den 13/3. jag gick hemma och hade så himla ont i magen och runt om till ryggen och höfter. tillslut kom mormor och sa att det va bara till att åka ner och kolla upp de, så hon och mamma skjutsade mig.
när jag kom ner kopplade dom upp mig för att mäta sammandragningar, bebisens hjärta, mitt blodtryck och puls.Sammandragningarna varierade mellan 9-119, men dom låg mest på kring 60-90. min puls låg uppe över 200 flera gånger, mitt blodtryck va bara 100/66 ungefär tror jag att det va. det gjorde så ont, jag kunde varken stå/gå/sitta/ligga, det va ett rent helvete.
alla sköterskor och läkaren frågade mig hur många värkar jag hade på 10minuter också och jag svarade att jag inte visste för jag kunde inte räkna det så, så dom mätte dom också.. det va inte konstigt att jag inte kunde räkna värkarna, det visade sig att jag hade värkar hela tiden. det gick inte räkna hur många som va på 10minuter själv, inte utan att se på skärmen. det va inte bra sa dom för att livmodern måste slappna av mellan värkarna. tårarna kom och gick, fram och tillbaka. jag fick ligga där på en säng uppkopplad i 30minuter och sen sa jag att jag vart tvungen att stå ett tag. jag ställde mig men tillslut vart jag så yr och jobbigt att andas att jag ramlade ihop på golvet, benen bar mig inte. vi fick säga till och då kom läkaren snabbare. dom kollade allt men jag va bara öppen 2cm, precis som dagen innan. ingenting hade hänt trotts värkar och allt. dom sa att det inte va igång för att få mitt barn så dom sa att jag skulle få två citodon mot värken och insomning så jag kunde sova. dom sa att jag skulle hem och att om jag inte va igång innan fredagen den 22/3 så skulle jag åka in då så dom satte igång mig osv. mormor höll på att gå i taket när dom sa att jag skulle hem, och övertalade dom att ha kvar mig över natten eftersom jag hade så ont att jag vart arg och börja gråta hela tiden. tim kom just när dom beslutade sig för att ha kvar mig för koll, jag & tim skulle få ett rum på vårdhotellet och att vi skulle vänta inne på ett rum på förlossningen.. men vi kom  aldrig därifrån. jag skulle få mina värktabletter men jag sa åt dom att det gjorde så jävla ont att jag va säker på att citodon inte skulle hjälpa, har ju tagit de förut för ryggen så jag visste ju på ett ungefär.  hon kom in med en bricanylspruta som dom tog i benet mitt och skulle slå ut värkarna, men det hjälpte inte alls. sen började tårarna komma igen för det gjorde så ont, så jag ringde på dom igen och dom såg ju att värkarna va kvar när dom kolla på datorgrejen så dom visste ju att jag inte ljög, så dom sa att jag behövde starkare, så dom gav mig en morfinspruta i andra benet, den hjälpte i ca 1,5timme bara, så smärtan kom tillbaka ganska fort. dom gav oss ett rum där, och sen sa en sköterska att jag kunde inte få nå mer för det va så starkt och mycket det jag fått så jag fick försöka vänta nån timme, men att jag kunde få bada för då avtar ju värkarna lite. jag frågade henne då om de va igång eftersom det sista jag hörde va att jag INTE va igång och skulle få.. hon svarade frågandes mjo, då frågade jag tydligare om jag skulle lämna sjukhuset med en bebis den dagen jag skulle hem och då svara hon med en självklar röst: ohja det kommer du göra! jag tror du kommer få vid tolv tiden imorgon på  dagen.
fan va overkligt allt blev då, jag vart både glad och rädd för jag va ju inte beredd. jag badade, och tim fick stå och hålla min hand. jag höll på att somna där flera gång tills dom rejäla värkarna kom, då greppade jag ett rejält grepp om tims hand och bara klämde den för att det skulle kännas bättre. när jag hade badat fick jag lägga mig i sängen och då fick jag lustgas och den hjälpte fan inte ett dugg! cpgas.. det enda den gjorde va så att jag domnade bort i hela ansiktet så jag kunde inte prata.. till slut fick jag epudiral, fyfan va bra den va! sen klockan fyra på morgon kom dom in och sa att dom skulle göra så vattnet gick.. men i ungefär samma sekund gick mitt vatten, men det va inte rätta "vattenhinnan" så dom fick spräka den rätta sen... men jag va bara öppen 3cm trotts allt.. sen 7 på morgonen kom pappan till barnet.
sen beslutade dom om att sätta dropp för att hjälpa till. sen strax före tolv på dagen sa dom att dom skulle förbereda mig för att föda och då sa jag att tim och pontus kunde väl gå ut när jag bara förberedes och dom gick igenom allt.. men allt gick fortare än man trodde, dom hann bara lämna rummet så blev det dax för att krysta. klockan tolv började jag ungefär krysta, och klockan 12:34 föddes lilltjejen min. dom hann ju inte säga till killarna att det började gå igång riktigt precis dom gick, eftersom allt vart i fullgång direkt och dom två barnmorkorna jag hade kunde ju inte lämna rummet.
men när Thea hade varit ute i ungefär 10minuter så gick ena barnmorskan ut och sa till dom att jag fått bebisen, men hon sa aldrig vad det vart eller nånting, bara att dom fick vänta. väntan vart lång för dom. det tog en halv timme att få henne, men jag fick en stor blödning som va så svår att få sluta (minska) så jag fick ligga där en timme till med henne på magen. jag bad dom att ta in killarna så dom fick ta henne för jag mådde så dåligt.
jag hostade slem, spydde slem, hade 41 i feber men endå tvingade dom mig att ha henne på magen.. enligt dom så va hon typ tvungen att vara hos mamman första timmen, trotts att jag va sjuk! och killarna fick inte komma in eller veta nånting när jag fick ligga kvar inne på rummet en timme extra, det enda dom såg va läkare som sprang ut och in i rummet mitt.. det va när dom försökte stoppa blödningen. jag förlorade 1,5 liter blod. spydde hela tiden. jag fick frossa så jag höll på frysa ihjäl tyckte jag, jag fick alla handukar dom hade i värmeskåpet som va för nyfödda bebisar. jag somnade och vaknade och yrade, jag trodde dom gjorde allt för att förgifta mig när jag fick medicin, så jag gömde medicinerna under tungan och spottade sen ut dom i ett papper. jag sa om samma saker ett X antal gånger fast jag visste att jag gjorde de.. till slut så slutade jag ta emot medicinen så då pratade en sköterska med mig själv och övertalde mig om att de va inte som jag trodde, så jag började sen ta den igen. jag vägrade ha Thea i närheten av mig för jag va rädd att jag skulle smitta henne, jag trodde ju att det va nå annat stor fel på mig eftersom jag visste att jag inte va mig själv. det kändes som att det gått en vecka när det bara hade gått en timme.. sen fick vi komma till ett rum på en vårdavdelning och ingen fick komma och hälsa på oss där tydligen, så vi fick gå ifrån avdelningen för att träffa folk. jag fick antibiotika i dropp där på avdelning för att jag förlorade så mycket blod och för febern.
jag åkte in onsdagen och fick komma hem söndagkväll.. men egentligen fick jag inte åka hem då heller, men dom sa att dom inte kunde tvinga mig att vara kvar. jag åkte hem för att jag höll på att bli tokig och så länge det inte va nå med Thea så vägrade jag vara kvar. men jag fick antibiotika utskrivet för att jag va tvungen att äta de p.g.a allt som va. sen låg jag i feber i ungefär en vecka och vart frisk i någon dag men sen kom febern tillbaka... den kommer och gå som den vill än idag också. 
Jag gick upp nästan 14kilo under hela graviditeten, direkt efter jag fick lillen så fick älsklingen mig att väga mig men jag va nervös att jag inte gått ner så mycket, men jag gick ner 9kilo direkt. idag har jag knappt nå kvar.. 
min mataptit försvann efter förlossningen, jag är knappt hungrig. jag har inte fått till det där med maten än idag. jag får ont i magen av att äta, det ingen förstår. jag äter iallafall lite en gång om dagen för att jag vet att jag måste, fast jag får ont. jag tycker inte jag är tjock, jag har faktiskt accepterat mig vikt och allt sånt nu efter graviditeten för jag vet att jag inte är tjock! fatta, jag tycker inte att jag är tjock så det är inte därför jag äter dåligt.
 
 
Idag är Thea lite mer än tre veckor, det går så himla fort!
Vägde 4460gram när hon föddes och var 55cm lång, idag väger hon 4670gram och är 57,5cm lång.
 

my love

har verkligen inte haft tid eller så för att blogga, men nu ska jag ge mig f*n på att bli bättre!
fick ju min "lilla" flicka den 14 mars, precis en vecka efter utsatt datum. Lillhjärtat heter Thea Ottilia Strand, vägde 4460g och va 55cm lång


RSS 2.0