fina prover
va till barnmorskan idag.
gjorde vanliga prover och så, allt såg bra ut sa hon, dock ville hon att jag skulle börja med järntabletter för jag höll på sjunka.
mätte magen också, lyssna dessutom på hjärtljudet på lillen 114 låg de på och det va ju normalt sa hon :)
Ett år från nu.
för ett årsedan så trodde jag aldrig att mitt liv sskulle se ut så här, absolut oväntat.
man ska verkligen aldrig säga aldrig eller att saker och ting inte kommer hända just dej, det vet man verkligen inte.
för ett årsedan så trodde jag på ett ungefär att jag skulle vara ute och festa som alla andra i min ålder och leva ett singel liv, och ut på en massa vilda äventyr. jag trodde aldrig att det skulle vara i närheten av så här.
jag trodde det va så jag ville leva mitt liv, som en totaly crazy tjej!
hade jag vetat att mitt liv skulle bli så här hade jag inte trott det själv, jag hade nog sagt att det är inte mig.
med tiden som sen gick fick jag mig en riktig överraskning, bebisen. jag visste inte om jag skulle vara glad eller vara ledsen, allt vart bara kaos i mitt huvud i flera dagar men jag insåg sen att jag inte ville ta bort de när det endå gått 2 månader och jag har sett det, det kändes som om det redan fanns nå speciellt mellan bebisen och mig då.
jag fick en bebis och förlorade en kille, ett rent helvete blev allt, tills jag insåg att jag va stark nog att bita ihop och ta allt som det skulle komma för jag visste att det skulle bli mer.. jag hade inte tid för att älta i saker och bråk å så.
sen började jag umgås med tim, vi va bara "speciella vänner" först.. tills vi båda fick känslor för varandra, och tur va väl det att vi båda fick de för annars hade kanske man hade vart ensam om dom känslorna.
jag va rädd för att han inte skulle kunna ta att det kom en bebis, en som inte va hans heller.. jag vet inte hur många gånger jag grät och va rädd att det skulle kunna äventyra allting. en bebis tog ju ett tag för mig och acceptera för mig, och jag trodde det skulle vara jättesvårt för honom att göra det.. eller ja jag visste inte om han skulle kunna ta de. han har ju vetat enda ifrån början när jag fick veta, att det fanns en liten bebis i magen så det va ju ingen överraskning. han har ju funnits vid min sida när jag behövt någon, jag har alltid vart så tacksam för det.. det är jag fortfarande! den dagen han sa till mig att bara för att det kommer en bebis så betyder inte det att han kommer sluta tycka om mig, utan att jag fick ju faktiskt räkna med att när bebisen kom så skulle han inte bara tycka om mig längre. finns inga ord om hur mycket jag älskar honom, det känns så rätt. jag visste inte att det kunde kännas så himla bra. att ha någon vid sin sida som går igenom allting tillsammans med en är en obeskrivligt bra känsla.
att flytta hem ifrån nu nånting fanns inte med på världskartan för mig men nu den sista tiden så har jag insett att det är något jag måste. jag har ju inte blivit utkastad hem ifrån, nejnejnej det skulle jag nog aldrig kunna bli! men det är för allas skull. allting kommer bli bättre då. jag håller ju endå på att få en egen liten familj.
för mig känns det så uppenbart just nu att flytta. vill ju inte komma ifrån fränsta så ska kika runt här.
flytta hem ifrån & skaffa en egen liten familj, det va inget jag hade kunnat gissat mig fram till för ett årsedan.
nu kan jag inte tänka mig att byta mitt liv med någon eller ändra nånting, jag är så himla nyfiken på hur allting kommer se ut för mig om ett år från nu! man vet ju aldrig ;)
jag vet inte varför men..
jag har börjat funderat på om min bebis kommer bli en fotbolls spelare eller om den bara är en ninja, herregud vad den sparkar och vrider och har sig dag ut och dag in =)
har dessutom märkt att jag helst undviker folk, det gå bra med familjen och alla såna som står mig jätte nära men när det kommer till annat folk så undviker jag helst dom.. känner mig faktiskt ganska utanför nu när jag är gravid.
har dessutom märkt att jag helst undviker folk, det gå bra med familjen och alla såna som står mig jätte nära men när det kommer till annat folk så undviker jag helst dom.. känner mig faktiskt ganska utanför nu när jag är gravid.
samma som vanligt
varje dag frågar folk hur det är med mig och magen, om hur vi mår.. det är jättekul att dom frågar och så men det blir ju samma svar varje gång, jag vet ju inte hur jag ska svara när nån frågar hur det är med bebisen i magen, det blir alltid ett "jo lilla är nog ganska okej" för jag vet ju inget annat att svara.
foglossning
Dålig jag är på uppdateringen, skäms ju nästan.
Har fått foglossning. Det började typ i lördags, först kände jag ingenting alls, allt va som vanligt men sen så senare på dagen så började en sån smärta i höfterna. För dom som inte vet vad det är så ska jag förklara det lite som jag vet det.
Hela kroppen ställs ju om och blir förändrad när man är gravid.
Det handlar ju inte bara om att man får en mage.. det är så mycket mer än så, men just foglossning kan många få som är gravid.
i bäckenet så har man tre ben, höftbenen på varje sida och ett korsben. ligamentet som är mjuknas upp och höftbenen trycks utåt typ.. eftersom man ska kunna föda barnet sen när det gått drygt nio månader så måste dom flytta på sig så barnet få plats och så.orsaken till smärtan är höftbenen som rör på sig och trycks ut, med hjälp av foglossningsbältet så trycks dom ihop lite så dom inte kan skrapas ihop så mycket. bältet sätter man undermagen och spänner åt ganska hårt och det är ju inte alls farligt för barnet eller så, bara skönare för en själv så man slipper den smärtan.
Har fått foglossning. Det började typ i lördags, först kände jag ingenting alls, allt va som vanligt men sen så senare på dagen så började en sån smärta i höfterna. För dom som inte vet vad det är så ska jag förklara det lite som jag vet det.
Hela kroppen ställs ju om och blir förändrad när man är gravid.
Det handlar ju inte bara om att man får en mage.. det är så mycket mer än så, men just foglossning kan många få som är gravid.
i bäckenet så har man tre ben, höftbenen på varje sida och ett korsben. ligamentet som är mjuknas upp och höftbenen trycks utåt typ.. eftersom man ska kunna föda barnet sen när det gått drygt nio månader så måste dom flytta på sig så barnet få plats och så.orsaken till smärtan är höftbenen som rör på sig och trycks ut, med hjälp av foglossningsbältet så trycks dom ihop lite så dom inte kan skrapas ihop så mycket. bältet sätter man undermagen och spänner åt ganska hårt och det är ju inte alls farligt för barnet eller så, bara skönare för en själv så man slipper den smärtan.
vecka 19.
det bästa jag har är redan du fast vi inte har träffats riktigt än.
bebiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiisen
har vart på ultraljud idag, varje gång man ser bebisen så blir man lika glad och fascinerad. tänk att den växer i mig!?
jag har nu gått bra precis halva tiden. bebisen är ungefär 20cm lång och har en vikt på lite drygt 400gram.
jag har nu gått bra precis halva tiden. bebisen är ungefär 20cm lång och har en vikt på lite drygt 400gram.
hjärta
min älskade vän
har inte vart på skolan nå i veckan. vart sjuk i söndags, slutade med att jag fick åka på vårdcentralen på tisdagen och ta prover och så. fick lergigan mot illamående, slutade med att jag sov till tre tiden dagen efter (la mig typ 8-9 på kvällen innan) sen va jag dö hela dagen och mådde skit igen och bara spydde. åkte till barnmorskan för jag hade en tid där på onsdagen klockan sex, pontus följde med vilket va trevligt. men barnmorskan skickade ner mig till stan på sjukhuset för hon såg att jag va helt slut och min syn hängde inte alls med så jag kunde inte använda mobilen. blev inlagd på kvinnokliniken, förlossningen. fick annan medicin och flera dropp påsar för uttorkning. sluta med att dom stack mig fyra gånger i armarna.. så mycket prover dom skulle ha koll på hela tiden. sen såg vi att jag hade inflammationsrisk i kroppen och för lite salter.synen vart bra ibland och försvann ibland.. åkte hem dagen efter, ville verkligen inte vara kvar, kunde endå inte sova där och hur ska jag då bli frisk om jag inte kan sova? nej så jag åkte hem dagen efter emot doms vilja.men är ganska okej nu, dyngförkyld men annars är det väl okej..att det ska bli så mycket nu :(
every move you make.
Igår kväll och imorse så tror jag att jag för första gången nånsin kände bebisen riktigt, jag är hur säker som helst på det. Hur coolt som helst :)
Det kanske va för att för första gången under tiden allt är så bra det kan bli, då menar jag hur bra som helst.
Att ha någon som stöttar en hela vägen när man är gravid, är verkligen bland det viktigaste tror jag. så känner jag ialla fall.
Hade inte jag haft mitt stöd som jag har så vet jag inte hur jag hade mått eller hur allt det här skulle gå för mig.
sån tur är så har jag dom bästa nånsin i min närhet för det mesta.
Bebis namn:
Jag har alltid sagt om jag får en pojke ska han heta Liann, jag har vart fast för de sen jag va liten.
Och om jag skulle få en flicka så ska hon heta Ottilia i mellan namn för det heter min gammelmormor, så det vill jag ta vidare, i förnamn vill jag ha Cornelia.
Jag är ju inte riktigt säker, det finns fler namn jag tycker är fina som t.ex:
Och om jag skulle få en flicka så ska hon heta Ottilia i mellan namn för det heter min gammelmormor, så det vill jag ta vidare, i förnamn vill jag ha Cornelia.
Jag är ju inte riktigt säker, det finns fler namn jag tycker är fina som t.ex:
flicka:
Lea
Althea
Audrina
pojke:
Noa
Leon
lördagsmys... eller inte?
sitter och funderar på vad man ska gå och köpa för mat.
vet inte om jag orkar anstränga mig och laga nå ens en gång.
men ska väl dra mig till konsum och se vad dom har att erbjuda.
bebis
jag har visst vart helt ute och cyklat med räkningen om hur långt gånget. vecka 15. alltså 3 månader och 3 veckor :)
ska jag eller ska jag inte?
ska släng mig i en dusch nu, sen dra på mig nå kläder och nå sådant.
idag händer väl ingenting speciellt.
har nu insett att jag blandat ihop veckor, månader och sådant som jag är i nu.
funderar verkligen stark på en sak in för nästa u-ljud. ta reda på om jag ska få en pojke eller flicka? jag vill ju så gärna veta men endå inte :)
idag händer väl ingenting speciellt.
har nu insett att jag blandat ihop veckor, månader och sådant som jag är i nu.
funderar verkligen stark på en sak in för nästa u-ljud. ta reda på om jag ska få en pojke eller flicka? jag vill ju så gärna veta men endå inte :)
nästan 5 månader och 3 veckor kvar.
förkyld som bara den. herregud, alltid ska det vara nånting.
fick en remiss hem idag ifrån vårdcentralen om att jag har nu en tid bokad hos doktorn nästa torsdag klockan nio. har ju ett sånt problem med huvudvärken och nacken, går ju inte en dag utan att jag har ont.. går ju så gott som på alvedon, det är ju typ det enda jag får för huvudvärken och så.
fick en remiss hem idag ifrån vårdcentralen om att jag har nu en tid bokad hos doktorn nästa torsdag klockan nio. har ju ett sånt problem med huvudvärken och nacken, går ju inte en dag utan att jag har ont.. går ju så gott som på alvedon, det är ju typ det enda jag får för huvudvärken och så.
sometimes it's wrong to walk away.. som nu.
jag har verkligen nå att se positivt på.
oj, såg nu att jag inte bloggat på typ tre veckor nu.
gått tre månader nu :)
har verkligen inte mått bra som sagt va men nu är jag på väg att lämna illamående fronten ialla fall, wioho!
har dessutom börjat med en vana redan nu att vakna varannan timme på nätterna, måste springa och pissa jämt, så nu är jag taggad ifall att det skulle bli en bebis som helst är vaken på nätterna lite nu och då, haha.
gått tre månader nu :)
har verkligen inte mått bra som sagt va men nu är jag på väg att lämna illamående fronten ialla fall, wioho!
har dessutom börjat med en vana redan nu att vakna varannan timme på nätterna, måste springa och pissa jämt, så nu är jag taggad ifall att det skulle bli en bebis som helst är vaken på nätterna lite nu och då, haha.
Bild ifrån u-ljudet v.9
Vecka 10 + 3 nu!
här går det undan kan man säga, ojoj. Har ju inte alls mått nå bra nu den senaste veckan, har spytt flera gånger varje dag.. Försöker tvinga i mig mat en då fast det kommer upp ungefär lika fort men jag måste ju.
här går det undan kan man säga, ojoj. Har ju inte alls mått nå bra nu den senaste veckan, har spytt flera gånger varje dag.. Försöker tvinga i mig mat en då fast det kommer upp ungefär lika fort men jag måste ju.
Fan hur kan man vara så självisk? Även om man inte vill ha nå med mig att göra borde man ju vela ha nå att göra med barnet? men men..
Hejhej!
Igår gick det inte riktigt som planerat, jag va så himla sjuk.. Oh va sjuk jag va, mådde illa, spydde, kallsvettades o.s.v
Igår gick det inte riktigt som planerat, jag va så himla sjuk.. Oh va sjuk jag va, mådde illa, spydde, kallsvettades o.s.v
Ultraljudet gick inte heller som planerat, inget bra eller dåligt blev sagt men jag ska tillbaka och göra ett nytt nästa fredag.. Då kommer det nog att gå bra, och förhoppningsvis så komme rjag också må bra då :)
Saker och ting är inte riktigt som det ska mellan mig och pappan. Bråk, jämt.
Saker och ting är inte riktigt som det ska mellan mig och pappan. Bråk, jämt.
Och han har planer om att flytta bort och börja i nån skola IGEN, och att sen åka bort nästa sommar.
SMART KILLE.
Blir ju bara så himla less. Nästa sommar finns det ju en bebis här... Hur tänker han (?)
Jag menar inte för min skull men för barnets.
Jag menar inte för min skull men för barnets.
LEEEEEEEEEEEESS!
ALLA SOM ÄR SÅ NEGATIV KAN VÄL BARA DRA ÅT HELVETE OCH BEHÅLLA ÅSIKTERNA FÖR SIG SJÄLVA ISTÄLLER FÖR ATT FÖRSTÖRA FÖR ANDRA!?
Jag är så trött på att alla ska hålla på och haka på mig och säga att det inte funkar att ha ett barn och bo hemma när man inte har gått ur skolan.
Jag ser det så här, jag har haft det i flera veckor utan att veta, inte ett tecken för än om 2 veckor sedan typ. Det här känns som om det är meningen eftersom jag inte vetat nå.
Jag känner att jag faktiskt kan ge det här barnet ett bra liv. Pappan kommer ju också bry sig oavsett vad, han och jag är ju tillsammans än så länge och förhoppningsvis det när bebisen kommer också. Jag kan ALLTID ta upp skolan igen, det blir aldrig försent. Så fort bebisen är här och allt känns bra så kommer jag fortsätta plugget.
Det här kommer bli bra så länge alla negativa jävlar dra, visst det är inte många som sagt negativa grejer men det kan va samma personer som inte ger upp. Jag har flera som är positiv är negativ så jag fortsätter med mitt stöd.
Jag ser det så här, jag har haft det i flera veckor utan att veta, inte ett tecken för än om 2 veckor sedan typ. Det här känns som om det är meningen eftersom jag inte vetat nå.
Jag känner att jag faktiskt kan ge det här barnet ett bra liv. Pappan kommer ju också bry sig oavsett vad, han och jag är ju tillsammans än så länge och förhoppningsvis det när bebisen kommer också. Jag kan ALLTID ta upp skolan igen, det blir aldrig försent. Så fort bebisen är här och allt känns bra så kommer jag fortsätta plugget.
Det här kommer bli bra så länge alla negativa jävlar dra, visst det är inte många som sagt negativa grejer men det kan va samma personer som inte ger upp. Jag har flera som är positiv är negativ så jag fortsätter med mitt stöd.
